BEROENDE

När vi pratar om beroende så syftar vi på kemiskt beroende av alkohol, illegala droger och vissa läkemedel. Men inte bara. Vi menar också de beroenden, som kan kallas processberoenden. Dessa involverar inte sinnesförändrande kemiska substanser men sorteras ändå under missbruk och beroende. Exempelvis matmissbruk, arbetsnarkomani, spelmissbruk, sex- och porrmissbruk, träningsmissbruk, ”skärmberoende” med flera.

Personer som är processberoende har ett särskilt förhållningssätt till normala aktiviteter. Processen, eller sättet, som personens förhåller sig till aktiviteten har i grunden samma dynamik, förlopp och funktion för personen som det kemiska beroendet har för den som är beroende av alkohol, droger eller läkemedel. Ibland delar man upp dessa icke-kemiska beroenden i processberoende, njutningsberoende och förtäringsberoende. För enkelhetens skull använder vi processberoende för alla tre typerna av icke-kemiska beroenden.

För att något ska kunna kallas för beroende, kemiskt- eller processberoende, behöver följande uppfyllas:

(1) tvångsmässighet*) att använda drogen eller engagera sig i processen;

(2) när man väl missbrukar så har man förlorat kontrollen och kan inte med säkerhet förutsäga hur mycket, hur ofta eller hur länge man brukar;

(3) att man upplever konsekvenser i form av ångest, frustration, känslor av rastlöshet, leda, tomhet, lättretlighet och ångest när effekten av drogen/ aktiviteten avtar eller upphör.

*) tvångsmässighet: när du inte upplever att du har val, utan att du måste göra något. Den som är beroende av till exempel alkohol kan känna ett tvång att dricka. Trots att den har valet att låta bli ses detta inte som ett alternativ.

Utöver ovanstående tre element tillkommer att trots allvarliga konsekvenser för vitala funktioner och relationer fortsätter man missbruka.

 

SJÄLVMEDICINERING, FÖRNEKANDE OCH RELATIONER

När man använder sinnesförändrande kemikalier, eller ägnar sig åt processberoende så lindras eller förändras svåra känslor och man känner sig istället väl till mods. Man löper risk att bli beroende när man börjar använda sinnesförändrande kemikalier eller processberoende som självmedicinering av känslotillstånd, som man inte vet hur man reglerar eller hantera på annat sätt.

Alla beroendeframkallande kemikalier och processer stimulerar hjärnans belöningscentra till att producera hormon som ger oss välbefinnande. Det som med tiden har blivit personens allvarligaste problem – missbruket  – började som en lösning av viktiga mänskliga behov.

Förnekande och försvar bygger på det faktum att trots att missbruket utifrån sett uppenbarligen är problemet så upplevs det inifrån personen själv som lösningen. Målet med behandling för beroende är att hjälpa klienten att vända på denna falska logik och se missbruket som problemet istället för lösningen och stödja personen i att utveckla och etablera en livsstil där riktiga lösningar på verkliga behov ersätter missbruket.

För att vara beredd att släppa missbruket som personen upplevt som lösningen behöver den komma till insikt om att det finns ett annat sätt – en annan lösning. Människans grundläggande behov är att reglera sina känslor i en trygg anknytningsrelation. Att reparera klientens otrygga anknytningsmönster och återskapa sunt beroende av andra människor blir därför en viktig uppgift i tillfrisknandet.

Våra insatser styrs av relevant kunskap kring biologiska, psykologiska, relationella och existentiella orsaker till, och effekter av missbruk.